Petra Skiöld Alricsson känner äntligen träningsglädje igen efter mer än ett år med motgångar.

Petra Skiöld Alricsson känner äntligen träningsglädje igen efter mer än ett år med motgångar. Foto: Paola Nordgren

Petra är tillbaka på löparbanan – med besked

" Jag känner dessutom att jag har ännu mer att ge"

ÖLLSJÖ.

Petra Skiöld Alricsson var på väg mot toppen som ultralöpare. Hon trivdes som bäst när hon fick springa långt och länge och rankades 2013 som 3:e bäst i världen. Men några år senare förändrades livet snabbt och Petra själv beskriver det som ett stort mörker när livet vändes upp och ner. Hon lyckades dock vända mörkret till något positivt och idag är hon i bättre form än någonsin.

Av
Paola Nordgren

Under 2016 sprang hon 73.995 kilometer på sex timmar och rankades med det som femte bäst i världen. Målet var då att hon skulle ta en plats på VM och EM inom kort. Men så blev det inte. Ett dopingtest på SM 2017 visade att hennes test innehöll en miljardsdel av ämnet Furosemid, något som i sig inte är dopingklassat men som vissa elittävlande tar för att dölja andra muskelbyggande medel.

– Som ultralöpare skulle det vara absolut livsfarligt att ta ett vätskedrivande medel. Eftersom vi springer så länge behöver vi istället ha kvar så mycket vätska i kroppen det bara går, förklarar hon.

För Petras del blev det en oerhört jobbig tid efteråt och det gjorde att hon slöt sig, började ifrågasätta sig själv och höll sig hemma. Löpningen blev lidande och det blev en kamp bara att ta sig utanför dörren.

– Till slut kände jag inte igen mig själv. Jag som aldrig ens tänkt tanken på att ge upp tidigare, bara gav upp. Jag visste inte vad jag skulle göra för att hitta tillbaka till träningsglädjen igen. Allt kändes så otroligt orättvist och jag började tvivla på mig själv. Jag tränade hemma på min trainer i ett mörkt rum till en början, innan jag lyckades vända det.

I vintras bestämde hon sig för att försöka vända det negativa till något positivt. Hennes närmaste stöttade och pushade henne att anmäla sig till att springa ett 6-timmarslopp på en 24-timmarstävling i Oslo. Strax innan tävlingen omkom Petras bror i en bilolycka och det där mörkret hotade åter igen att ta över hennes liv.

Foto: Privat

– Jag bestämde mig ändå för att springa loppet för min bror och sprang 75.122 kilometer. Jag fick dock aldrig det där glädjeruset som jag kände 2013 men jag fick ändå en bekräftelse på att jag kunde och att jag var på rätt spår för att kunna ta mig tillbaka.

Ett litet ljus i mörkret uppenbarade sig och samtidigt insåg Petra för att orka så behövde hon förändra sin träning.

– Jag tränade för ensidigt, sprang nästan bara på asfalt. Så jag ändrade kosten, började träna mer allsidigt och kände faktiskt att glädjen började komma tillbaka och när folk runt mig i somras började säga att jag var i toppform så började jag också själv inse att det var så.

En vecka innan årets ultralopp i Köpenhamn i september bestämde hon sig därför för att anmäla sig till loppet, och gjorde ett ultralopp på 77.708 kilometer . Detta trots en sträckning i låret som gjorde att hon efter några timmar funderade på att avbryta loppet. Men hon höll ut i sex timmar och satte sitt personbästa, vilket innebär att hon nu som 2;a i världen.

Trots känning i låret tog hon sig igenom sitt senaste ultralopp med på personbästa.

Trots känning i låret tog hon sig igenom sitt senaste ultralopp med på personbästa. Foto: Privat

– Den där kicken infann sig igen och jag kunde verkligen känna att jag älskar det här. Jag känner mig för första gången på länge stark igen och kan äntligen känna glädje. Jag som var så nära på att ge upp, insåg att allt jag varit med om gjort ondare i själen än vad det gör att ha lite ont i baksida lår under ett lopp. Det härliga är att det känns som att jag har ännu mer att ge och även om jag aldrig mer vill bli anklagad för något sådant här så har det samtidigt gjort mig starkare som person, för jag vet själv att jag inte gjort något fel.

Publicerad 29 December 2019 00:00