Caroline Qvist fick i våras diganosen bröstcancer och är mitt uppe i sin cellgiftbehandling. Tack vare stöttande nära och kära så har hon bestämt sig för att ta sig igenom behandlingen och bli frisk igen.

Caroline Qvist fick i våras diganosen bröstcancer och är mitt uppe i sin cellgiftbehandling. Tack vare stöttande nära och kära så har hon bestämt sig för att ta sig igenom behandlingen och bli frisk igen. Foto: Paola Nordgren

Caroline fick diagnosen trippelnegativ bröstcancer

"Utan stödet från familj och vänner hade jag aldrig klarat det här"

SYDÖSTRA SKÅNE.

Caroline Qvist fick beskedet om att hon fått bröstcancer strax innan sommaren. Efter att ha känt en knöl i bröstet i över tio år och en mamma och pappa som båda fått cancer så beskriver hon det som att hon någonstans var förberedd på att det skulle komma, frågan var bara när.

– Jag hade kanske inte väntat mig att det skulle komma redan när jag var 37 år. Eller att behandlingen med cellgifter skulle vara så otroligt tuff psykiskt som den faktiskt är. Det var ingen som hade förberett mig på det, berättar Caroline Qvist.

Samtidigt var det enligt Caroline kanske tur att ingen sagt något och hon berättar också att precis när hon började cellgiftsbehandlingen efter sommaren så mådde hon så dåligt att hon var nära på att avsluta behandlingen.

– Det var mina nära och kära som övertalade mig att fortsätta och de har varit ett otroligt stort stöd för mig. Att ha både vänner och familj som finns där och stöttar har betytt väldigt mycket för mig. Utan dem hade jag aldrig klarat det här, säger Caroline Qvist.

Redan när hon var fem år fick hennes mamma bröstcancer för första gången. Den behandlingen gick dock bra men tumören visade sig ha blommat upp på nytt tio år senare och hennes mamma tvingades operera bort båda brösten. För fem år sedan fick hennes pappa beskedet om att han fått cancer och bara fem veckor senare avled han av sjukdomen.

– Vi trodde aldrig att det skulle gå så snabbt som det gjorde. Troligtvis har han gått med det länge och att det var i slutskedet när man upptäckte cancern. Ett halvår efter pappas bortgång fick min mamma cancer på nytt, denna gången obotlig cancer i lungorna. Så på något sätt ha sjukdomen alltid funnits i mitt liv.

Redan 2006 kände Caroline själv att hon hade en knuta i bröstet men en undersökning då och även 2010 visade enligt läkarna att det endast var en vävnadsknuta.

– I julas började jag dock få ont vid knutan och jag undersöktes på nytt. Den undersökningen visade inte heller något men läkaren bestämde sig ändå för att göra en biopsi för att utesluta cancer och någon vecka senare fick jag besked om att det var just det. På något sätt har jag bara väntat på det här beskedet och där började en resa med operationer och cellgift, något som jag alltid varit livrädd för. Jag insåg dock att cellgiftet var min livförsäkring och även om det är tufft så kommer jag att göra mina sex behandlingar.

Efter en andra operation visade det sig också att Caroline hade trippelnegativ bröstcancer, en ovanligt aggressiv cancerform som drabbar ungefär tio procent av de som får bröstcancer. En sort som dessutom ofta är ärftlig och som är vanlig för återfall.

Även om hon är mitt uppe i behandlingen så tror hon på livet och är fullt beslutsam om att hon kommer att bli frisk.

– Det måste man tro. Även i de jobbiga stunderna så måste man göra det. I början tyckte jag till och med att livet rullade på precis som vanligt med enda skillnaden att jag hade cancer. Men med tiden har jag som många andra med sjukdomen också börjat leva mer i nuet och ta vara på tiden. Just nu längtar jag så mycket efter att få börja jobba igen och ta en öl på fredagskvällen. Det ser jag fram emot otroligt mycket.

I slutet av oktober startade Caroline även en privat insamling till Cancerfonden och målet var från start att få ihop 10 000 kronor. Nu är insamlingen uppe i 122 000 kronor och det senaste målet är satt till 250 000 kronor.

– Jag pratade med Cancerfonden nyligen och de berättade att sådana här privata insamlingar i snitt brukar ligga på 2000 kronor. Så det här är helt fantastiskt att människor runt mig varit så givmilda. Det här är mitt sätt att bidra för att hitta botemedel för den här sjukdomen och det är helt underbart hur många som vill hjälpa mig med det.

Publicerad 21 November 2019 00:00