Johan kämpade i två år för att få träffa sina barn. En tid med många vakna nätter och tankar. Foto: Paola Nordgren

Johan kämpade i två år för att få träffa sina barn. En tid med många vakna nätter och tankar. Foto: Paola Nordgren

En lång kamp för att få träffa sin barn

KRISTIANSTAD. I nästan två år har Johan kämpat för att få träffa sina två barn. Och nu äntligen kan han känna sig som en pappa igen.

Efter mängder med möten, förhandlingar, tingsrättsbeslut och överklagande så bor nu en av Johans söner hos honom igen. Men det har varit en lång väg dit.
– En lång väg för att bli trodd och det har varit många turer hit och dit och det har varit flera gånger jag har varit på väg att ge upp, berättar han.
Det var 2009 som mammorna till Johans två barn gick ihop och anklagade honom för misshandel. Barnen togs då omedelbart omhand med hjälp av LVU (lagen om vård av unga) och placerades hos mammorna med direkt besöksförbud för Johan.  
Där började sedan en lång kamp för Johan att bevisa sin oskuld.

Samlade bevis
– Det är svårt att beskriva hur kränkande det var att bli oskyldigt anklagad för något som man sedan ska försöka motbevisa. Det kändes nästan omöjligt.
Men Johan gav sig inte och började försöka samla på sig bevis. Och han la i stort sett all vaken tid på att försöka få till stånd ett upphävande av LVU,n.
– Det var ju egentligen den som låg som en stoppkloss till att jag inte fick träffa barnen. Och att försöka prata med myndigheterna som redan utsett mig till syndabock var inte det lättaste, berättar han.
Johan kände sig hela tiden motarbetad och tyckte bara att myndigheterna lyssnade på mammorna.
Polisen startade dock till slut en internutredning för att se om omhändertagandet av barnen gått rätt till och med den backade också socialförvaltningen.
– Den känslan jag kände då går inte att beskriva, hade utredningen inte satts igång så hade jag nog gett upp där. Så att jag fått papper på att jag är oskyldig känns ändå som en upprättelse, även om myndigheterna aldrig skulle erkänna det personligen, säger Johan.

Pratar med varandra
– Under samma period erkände också Tims mamma att hon blivit hotad av Alex mamma och känt sig tvingad att ljuga om misshandeln. Precis som jag hela tiden kände på mig. I dag kan vi prata med varandra och det känns otroligt skönt, främst för Tims skull. Det enda jag vill är att barnen ska må bra och att jag ska få träffa dem.
Och sedan i höstas bor Tim hos Johan. Och de har nu gemensam vårdnad om honom.
– Hur det blir med Alex vet jag inte. Trots att det finns beslut på att jag ska få träffa honom en helg i månaden så har det inte blivit så ännu. Men jag hoppas verkligen att det löser sig. Och det är skönt att få vara pappa på riktigt igen. Det har varit värt allt slit och alla pengar och nu tar vi en dag i taget och försöker slappana av.  


FOTNOT: Tim, Alex och Johan vill vara anonyma
för barnens skull och heter egentligen något annat.

Publicerad 11 January 2011 13:06